Det var tretton ar sedan sist jag var har. Mycket har hant och mycket har inte hant. De markanta skillnaderna som har hant ar att folk inte roker pa allmanna platser langre, bara nagra turister har och var som inte respekterar forbudet, trafiken ar om mojligt an mer intensiv, i synnerhet motorcyklarna, och mobilanvandandet maste ha exploderat. I princip alla, kanske inte tiggarna vad man kan se i alla fall, har mobiler och pratar i dem hela tiden. Nar vi var uppe i bergen sa hade alla lararna dar varsin mobil och det samma gallde pa Thomas skola. Forra gangen jag var har fanns inte ens internetcafeerna, da fick jag brev via poste restante. Tankar jag pa Kovalam Beach har det ocksa andrat sig mycket pa 13 ar men det var anda inte sonderexploterat pa nagot satt. Tvartom utmarkt att vara med barnen bara man ar forberedd pa att man inte ar de forsta turisterna pa plats utan att det finns ett visst utbud med restauranger, ett German bakery och affarer att handla fina saker i (fraga Jesper).
Det som inte har hant ar att Indierna ar lika ogenerat nyfikna och tittar utan att blinka pa det som ar intressant, inte i smyg som vi gor. Dofterna, smakerna, kanslan och alla moten finns kvar. I och med att vi har barnen med oss ar det manga kvinnor som tar kontakt och pratar med oss, mannen gor fortfarande det och har alltid gjort det. Vantetiden pa restaurangerna finns defenitivt kvar, vi kom snabbt pa att vi maste ha var pysselpase med oss med ritgrejer och Jespers laxuppgifter for att fordriva tiden medan vi vantar pa maten, De gor allt fran grunden och minst en halvtimme upp till over en timme kan man fa vanta. Just att vanta ar nog vara barns samsta gren. Byrakratin, omstandigheten och vantetiden i samband med andra saker har heller inte andrat sig. Ska man handla i en supermarket sa ar det en som slar in priset vid kassan. Sedan ar det en som packar ner det man har handlat. En som stamplar ens kvitto nar man har betalat och en som vid utgangen gor ett hal i kvittot for att.... ja jag vet faktiskt inte riktigt. Men har bor manga manniskor och det galler att skapa manga arbetstillfallen men vidare effektivt ar det inte men det ar nog inte meningen heller. Har lever man mer val an effektivt kan man saga. Aningen frustrerande for oss effektiva manniskor ibland.
Nu har vi bestamt vara narmaste vidare planer, imorgon aker vi till Aleppy med tag. Sedan blir det Chochin och sedan far vi se hur och hur fort vi tar oss upp till Goa. Avslutande delen har vi bestamt oss for att flyga, Goa-Bombay. Det ar lang vag att transportera oss, barnen tycker det ar slitsamt och flygbiljetterna mellan de stallerna ar billiga. Sa idag har vi bokat flyg den 26 januari, kanns skont. Vi far betala lite drygt 500 kr per person, kanns valdigt overkomligt. Vi forsokte ladda upp bilder idag men anslutningen var for dalig. Vi aterkommer med nya forsok. Manga kramar fran oss!
Den insikten kan man suga på länge; att man kan leva mer väl än effektivt.
SvaraRaderaTack för att vi får följa er resa här på bloggen! Det är så intressant och inspirerande.
Kram
Charlotte
Hej Linda,
SvaraRaderaTack för dina läsvärda rapporter.
Ha det riktigt bra på resten av resan.
Hälsa Johan och barnen.
Härlig läsning Linda, ta hand om er!!!
SvaraRaderaTro det eller ej, men ett vasterlandskt land som USA ar minsann langt ifran effektivt, med svenska matt matt. Har ar det ungefar likadant i mataffaren - en som slar in i kassan, en andra som packar, en tredje som kan hjalpa en ut till bilen om man vill, och en fjarde som kollar kvittot vid utgangen..... Och da har vi inte ens borjat att prata om sjukhus och forsakringsbyrakratin!
SvaraRaderaManga tack for er blogg, valdigt roligt att hora om era upplevelser!