Indienäventyret avslutas, del 1

Hej hopp
Jag skriver imorgon... skrev jag när vi nyss kommit hem. Det blev inte riktigt så. Vi fick fullt upp med att återgå till hemmalivet och att skruva upp tempot i tillvaron. Nu är vi uppe i 180 igen så det känns fint :). Jag tror att det framgått på bloggen och det är också vår känsla nu när vi har kommit hem, vi hade en fantastisk resa! Den överträffade våra förväntningar och det gick mycket bättre att resa oplanerat med barnen än vad vi vågat hoppats på. De första tio dagarna i Trichy var otroligt händelserika och intensiva vilket gjorde att vi resten av resan både uppskattade och med gott samvete kunde njuta av sol, bad, god mat och lite utflykter.

För mig var det otroligt känslosamt att återvända till Intact SS efter 13 år, så mycket hade hänt men behoven är fortfarande så oerhört stora. Vi fick verkligen ett varmt välkomnande där, vi fick möjlighet att se alla de fyra olika verksamheterna och vi kunde tillbringa mycket tid på skolan med elever och lärare.

Här är vi på skolan uppe i bergen. Den är ett led i ett hälsoprojekt och stödjer så att flickorna uppe i bergen också får möjlighet att gå i skolan.

Vi var på Möjligheternas land. En yrkesutbildning för de barn som har gått ut Intact SS och ger de utvecklingsstörda ungdomarna en möjlighet att lära sig odla mark och sköta om djur. Om de kan utföra enkla sysslor så kan de bidra till sin familjs försörjning istället för att bli en belastning för familjen, en enorm skillnad, eller hur!

  Vi var också på ridterapin, en träningsform för de barnen utvecklingsstörda barnen på Intact SS som t ex har CP-skador och andra spasmiska problem. Det var inte igång är vi var där men kom igång strax efter nyåret. Jesper och Lovisa fick provrida hästen och pyssla om den lite. Roligt!

Vistelsen i Trichy avslutades sedan på bästa tänkbara sett med den fantastiska julavslutningen. Invigningen av rummet, julspelet, luciatåget och utdelningen av gosedjuren, ja vilken sagolik kväll det var. Vi hade verkligen inte väntat oss att vi skulle få se "vårt" rum, det Sensoriska- upplevelserummet in aktion eller att vi skulle få möjlighet att själva få vara med och dela ut gosedjuren. Nu fick vi i allra högsta grad vara delaktiga i detta och se den oerhörda glädjen som det innebar för personalen, barnen och deras föräldrar. Det var också väldigt kul att få komma tillbaka till skolbarnen på LMG och få lov att visa dem hur glada barnen blev för deras gosedjur och hur fint rummet blev (som de har samlat in pengar till).
Här kommer först invigningen av rummet.

Här kommer bilder från barnens föreställning.

Kvällens final, utdelningen av gosedjur. För många av barnen är det den första sak som de äger, förutom sina kläder. De blev så otroligt glada vilket var fantastiskt att se.

En som jag blev djupt imponerad av gällande Intact SS är att den helt igenom solidariska tanken, nämligen att det inte bara är de handikappade barnen som får nya möjligheter utan att det gäller alla människor. Många av personalen hade på olika sätt trasiga familjeförhållanden och flera hade synliga handikapp. Föreståndaren på hostlet på Intact är t ex dvärg och skolan är hennes enda hem och familj. Föreståndaren på Möjligheternas land kan inte gå utan tar sig fram på en liten rullbräda och en annan kvinna som arbetade i köket på Intact hade stora skador i ansiktet och på kroppen. Flera av medarbetarna  har gått på skolan tidigare och har enkla sysslor, t ex Leo som är kontorsassistent och killen som öppnar och stänger grinden.

Det var sorgligt att lämna Intact men vi är djupt tacksamma att vi fått möjligheten att åka dit och uppleva allt detta. Det ger också ett hopp och en tilltro till att vi alla en och var faktiskt kan göra skillnad!