fredag 24 december 2010

Julavslutningen















Forst kom Mattias, som jobbar pa LMG, och hans flickvan Josefine som vi ocksa kanner pa mandagen. Johan och Lovisa var och motte dem vid taget medan vi ovriga var pa skolan. Jesper har blivit bra kompis med kokerskans son och han har ocksa lagt beslag pa lilla kameran och blivit duktig pa att ta bilder. Vilfred och Lovisa har latt for att fixa runt och leker garna pa skolans lekplats dar det finns gungor och en sorts klatterstallning. Lovisa imponerade mycket pa bade barn och larare nar hon gick armgang i klatterstallningen.

Pa eftermiddagen visade jag M och J runt pa skolan eftersom all personal var fullt upptagen med att ova och forberada infor avslutningen. Sedan akte vi till stan och at god tandorikyckling, naanbrod och ris pa det som blivit vart favoritstalle i Trichy.

Pa tisdagen passade vi pa att vara lite turister och akte till Rock Fort tempel hela ligan. Det var ett haftigt tempel som lag pa en klippa. Utanfor fanns en tempelelefant som valsignade en for nagra rupisar. Mattias, Vilfred och jag var modiga nog att ta chansen.

Val tillbaka pa skolan bad Karuna mig att vara med pa foraldramotet som borjade pa eftermiddagen. Dar ville hon ocksa att jag skulle delta och prata med foraldrarna. Det var ett stort talt uppsatt, massor av stolar framsatta framfor en scen och skolan var dekorerad. Det var nog ca 100 foraldrar och de debatterade livligt under foraldramotet. Allt var pa tamil sa jag forstod inget alls. Nar jag pratade sa gjorde jag det pa engelska och Karuna tolkade.

Efter foraldramotet sa var det dags att inviga det sensoriska rummet som vi pa LMG har samlat in pengar till. Jag hade tidigare sett det rum som var avsett och det var helt kalt och inte alls inbjudande. Jag tanke i mitt stilla sinne att det har nog inte var riktigt vad vi hade tankt oss men det var ju inget att gora at. Jag fick under mycket stohej klippa av bandet in till rummet och blev makta imponerad. De hade malat om rummet i en tilltalade lila farg, de hade gjort ett bollhav med sma fargade bollar, kopt en studsmatta, ordnat haftiga lampor i olika farger, ordnat hyllor med luktburkar, bollar, olika sensoriska material, hangt upp kanselplattor pa vaggarna, gjort ett helt litet andskap med sand och djur dar barnen kan leka, kopt tva gunghastart och detta ar bara borjan, mer saker ar bestallda fran Bangalore och andra stallen i Indien. Kontrasten till den i ovrigt sa torftiga miljon var fantastisk och jag blev sa glad och rord att jag borjade grata. Det gjorde ocksa en hel del av foraldrar som tittade pa rummet och de kom fram till oss och tackade fran djupet av sina hjartan. Det var helt fantastiskt! Vara barn och framfor allt barnen fran skolan trodde inte sina ogon och de lyckliga minerna som de hade nar de lag i bollhavet eller gungade pa gunghastarna ska jag aldrig glomma. Enda problemet som Thomas noterade var.... hur ska vi fa dem att ga ut harifran, de kommer ju vilja vara har hela tiden. Vi, Johan, Mattias, jag och Josefine (som ar montessorilarare pa BMSL) sag ju genast utvecklingsmojligheterna att vi kan bidra med mer material som efterhand ocksa kan anvandas i klassrummen. Johan ar sugen pa att hem och snickra och jag pa att tillverka annat material som vi ser att de skulle ha nytta av. Det tar vi med oss nasta gang vi aker!

Sedan var det dags for barnens upptradande. Det var ocksa fantastiskt! Mycket superlativ nu men jag kan inte lata bli. De dansade, gjorde drama och framfor allt, spelade julspelet! Det var herdar, anglar var van Leo var en av dem, 3 vise man som lamnade riktig rokelse, Maria och Josef samt ett levande Jesusbarn. Har grat jag igen, ett av barnen pa skolan ar mycket svart skadad men ligga kan hon och hon fick da vara Jesusbarnet, sa rorande! Jag fick tillsammans med prasten, Thomas och Karuna sitta pa hedersbanken langst fram, forst pa scenen och sedan precis langst fram. Jag tankte forsoka lamna over uppgiften till Mattias men jag ville fortsatta att umgas med honom under narmaste veckan sa jag gjorde aldrig det :).

Kanns ju inte helt avslappnat att vara hedersgast men det ar sa det funkar sa det var bara att gilla laget. Vara barn hade ocksa en programpunkt. Lovisa anforde ett luciatag med vit luciaklanning, rott band och ljus, Vilfred var pepparkakskladd med tomteluva och Jesper stallde upp och hjalpte till att sjunga och faktiskt ocksa vara med uppe pa scenen. De, mest Lovisa, sjong tre luciasanger i microfon och blev lika val bejublande som ovriga nummer. Det var roligt och de var mycket stolta. Tank att de vagade infor alla dessa manniskor. Sedan avslutades allt med julklappsutdelning. De storsta barnen fick varsin ryggsack och ovriga fick varsitt gosedjur. De blev verkligen glada. Jag, Jesper, Lovisa och Vilfred hjalptes at att dela ut dem, allt uppe pa scenen och under hogtidliga former. Hari blev mycket glad over sitt gosedjur och lilla tjejen som varit jesusbarn fick en stor nalle och da grat hennes mamma igen (och jag ocksa).  Kvallen avslutades med middag for personalen och oss pa skolan. Mellanstadiets springpengar, som jag fatt in lite i efterhand tillsammans med liten del av nagra privata bidrag fran larare och elever med familjer pa LMG var det som sponsrade denna otroligt lyckade julavslutning. Aterigen, vilken ara och lycka for oss att fa vara med om detta! Alla som pa olika satt har varit med om att bidra ska kanna sig mycket stolta och jag lovar att visa sa manga bilder och beratta sa mycket om vara dagar i Trichy som nagon orkar lyssna pa!
Nu publicerar jag innan allt forsvinner! Kram till er alla!

3 kommentarer:

  1. Helt undebart. Fäller också några tårar och jag läser endast, förstår att detta var en fantastisk upplevelse.

    SvaraRadera
  2. Ja så underbart. Vi har också gråtit en skvätt, så rörande. Förstår att det varit mycket känslosamt för er. Härligt att prata med dig och så skönt att ni har det så bra. Kram kram

    SvaraRadera
  3. Också här sitter en med tårar i ögonen. En sån upplevelse. Gissar att man får ett helt annat perspektiv på saker och ting här i livet när man sett och upplevt så mycket som ni gjort nu.

    Gott Nytt År-önskningar till alla!
    //Charlotte

    SvaraRadera